Igår kväll så gick jag till Ica för att köpa en cola. När man är ute och går så på kvällarna så är det näst intill omöjligt att inte se alla fina hus och lyxiga lägenheter på vägen. Där inne ser man familjer som äter middag, dricker vin eller spelar sällskapsspel. Jag blir alltid glad av att se sånt men samtidigt ledsen över att jag inte har det så. Att jag bor i ett litet studentrum med delat kök och badrum, att jag hade en fin lägenhet tillsammans med en man, men jag valde bort det. Jag valde bort det bekväma och trygga mot frihet. Jag klarade inte av tryggheten utan vantrivdes fruktansvärt, missnöjdheten ledde till en livskris som tvingade mig lämna allt.
Ibland undrar jag nästan vad det är för fel på mig. Hur kan någon välja ett sånt här kringflackande liv framför tryggheten. Att alltid vara på väg någon annanstans och aldrig känna att det är värt att köpa saker eller inreda, jag ska ju ändå snart iväg. Vad är det egentligen som gör att vissa människor aldrig lämnar sin hemstad medan andra ständigt måste flytta på sig? Kommer jag någonsin att hitta en plats där jag vill stanna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar